På fredag släpps den så till slut men redan idag är det dags för allt tyckande Mediasverige runt. Min egen recension i GP kan läsas här - efter en del våndan gav jag skivan en stark trea: klart bra på det stora hela, betraktad låt för låt, men med ett par hemskheter till fallgropar och en trist tendens att plocka fram rockgitarren igen. Saknar gör jag också de tidigare skivornas härliga flyt, hur låtarna blev till en sammanhängande helhet. Men klart godkänt ändå, som sagt.Martin Nyström ger La Radiolina en rungade fyra i DN, och pekar i en för honom sedvanligt välskriven (men snudd på okritisk) recension ut samma låt som jag som skivans höjdpunkt: La Vida Tombola.
Per Hägred i Expressen för ett minst sagt underligt resonemang om charterturism och grisfester som anledning till att vi svenskar älskar Manu Chao, men får till det rätt skoj när han kallar singeln Rainin' in paradize för "Billy Idol-rockabilly". Men trots rätt distanserad och nedlåtande attityd (och många ytterst långsökta liknelser) ger han ändå skivan en fyra.
Jenny Seth är lite svalare och bjuder i en trea i Aftonbladet i en, måste jag säga, väldigt tunn och flackande recension. Luddiga begrepp som "etnopop", "rai" (?) och "balkanpop", och så "mer pop än folkmusik". Jo, kanske det kanske.
Stefan Malmqvist i SvD ger en fyra (av sex) i en ganska intetsägande kortrecension, medan Håkan Engström i Sydsvenskan visserligen gillar skivan (4) men vågar sig också på en klädsam och befogad kritik av Chaos, i texterna i alla fall, ganska tunna och ytliga samhällskritik. "... den politiska analysen [är] ibland makalöst platt". Vilket är svårt att säga emot.
Sticker ut gör Metros skribent, Pontus Hammarlund, som motiverar sin ljumma betygstvåa med att han är trött på att höra samma variationer på samma teman ännu en gång. "Mixen av patenterade ljudloopar, hängmattsgung och energistinn punkattityd lyckas inte engagera en gång till", och vidare: "Jag går inte på hans barnramsor till refränger längre".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar