Jori Hulkkonen: Errare machinale est

Jori Hulkkonen: Errare machinale est (F Communications)
Efter fjolårets popavstickare i duon Processory återvänder min finske favoritproducent till mer invanda elektroniska nejder. Errare machinale est är en tydlig uppföljare till Dualizm senast, ambitiöst upplagd inom ett brett musikaliskt spektra och med en brokig skara gästvokalister i bl a Justin Electra, Jimi Tenor, John Foxx och Ernesto. Möjligen hans allra starkaste album hittills. Notera att skivan bara släpps digitalt och vinylt, förutom en limiterad cd-pressning hemma i Finland.
(publcierad i GP 080326)

DJ Dolores: 1 real

DJ Dolores: 1 real (Crammed/Border)
Denne spännande brasilianske producent slog igenom i brådmogen förtid med småtaffliga debuten Contraditório?, men på uppföljaren Aparalhagem föll allt på plats: en grymt svängig mix av lokalt traditionellt och modernt beat-baserat. 1 real fortsätter i samma häftiga spår, politiskt medvetna texter kastas handlöst ut i en virvelvind av musikaliska krockar, där dub-bas och junglebeats möter dragspel och fiol som den mest självklara sak i världen. Lika nyskapande som oemotståndligt dansant.
(Publicerad i GP)

Sébastien Tellier: Sexuality

Sébastien Tellier: Sexuality (Records Makers/Border)
Det är inte lätt att få grepp om denne yvigt begåvade fransman. Förutom bitvis briljanta, bitvis svamliga skivor ryktades det länge att han skulle ställa upp i fjolårets presidentval och nu kommer (i stället) beskedet att han ska representera Frankrike i Melodifestivalen i maj. Hans fluffigt elektroniska pop är som en obändigt flummig kusin till Air och han följer nu upp ojämna Politics från 2004 med ett jämnstarkt album på temat sexualitet. Allt smärtsamt snyggt producerat av Guy-Manuel från Daft Punk.
(Publicerad i GP 080312)

Kelley Polar: I Need You To Hold On While The Sky Is Falling

Kelley Polar: I Need You To Hold On While The Sky Is Falling (Environ/Playground)
Debuten var en typisk snackis-platta, ivrigt hyllad av de få som råkat komma över den. Ungefär som närliggande Junior Boys alltså. Och kanske kan även Mike Kelley slå igenom brett med detta sitt andra-album? Smått bedårande är det i alla fall. Drömsk, romantisk och charmerande lekfull popmusik byggd kring himmelskt fluffiga discostråkar, Air-lätta housebeats och Hair-lyriska harmonier. Lika lättillgängligt som appellerande till vältränade finsmakargommar. En skiva att bli kär i, och till.
(Publicerad i GP 080305)

Goldfrapp: Seventh tree

Goldfrapp: Seventh tree (Mute/EMI)
Jag har haft svårt att ta till mig Goldfrapps förvisso snygga och alltid trendkänsliga skivor. Men just trendkänsligheten har lagt sig som ett kallt filter över det hela. Detta är dock något helt annat. All kantig electro är effektivt bortslipad. All kitschig glamour har ersatts av ett reflekterande lugn. Ljudbilden andas folklig lantlighet med stråkar och plockande gitarrer snarare än kyligt nattklubbsstål och diamanter. Det är fint, elegant och mysigt. Gripande. Några hits hör jag däremot inte.
(Publicerad i GP 080227)