Hot Chip: Made in the dark (EMI)Det ligger nära till hands att att hävda att popbranschen är besatt av coolhet. Men det finns en minst lika viktig andrasida av myntet: nördarna. Pojkarna (oftast) med glasögon, stickade tröjor och krum hållning. Pularna. Hemmaknåparna. Dom som stannar inne och har verkstad istället för att hänga ute och snacka.
De fem pojkarna i Hot Chip hävdar bestämt att deras närmast parodiska nördutstrålning är helt naturlig. Jag tror dom. Deras musik är så där stelt och bakvänt anti-cool att den, ja faktiskt, blir cool.
Dessutom är de absurt konsekventa i sitt egensinne. Man skulle lätt kunna vända på ordningen på deras härmed tre album utan att någon skulle reagera. Debuten Coming on strong gavs ut 2004 utan större genomslag. Vilket istället kom med uppföljaren The warning två år senare, som låg högt på mångas årsbästalistor för 2006.
Nya Made in the dark fullbordar en trilogi av charmant, lekfull och stundtals alldeles briljant danspop. Albumets självklara centerpiece är den omåttligt bedårande singeln Ready for the floor, vars ärtigt studsiga syntdriv och busenkla melodislingor ju kan förgylla den mest grådaskigt plus tre-gradiga februarimorgon. Årets låt redan.
Tyvärr håller inte hela skivan samma klass. (Det vore nåt…) Snarare varvas skyhögt med förbryllande tamt, där det mest förbryllande ändå är att allt funkar som en logisk helhet. Såväl den stora spännvidden (från dansant electro till softrockballader) som den skiftande låtkvaliteten liksom passar in i Hot Chips image, om det nu är en sådan.
Detta sagt är det svårt att komma runt det faktum att helhetsintrycket av Made in the dark inte är lika starkt som av The Warning senast, kanske delvis på grund av högre förväntningar. Men den skeva, torra, precisa elegansen i låtar som Touch too much, Hold on och Don’t dance räcker mer än väl för att få en musiknörd som undertecknad på fall.
(Publicerad i GP 080206)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar