Chris Clark live på Nefertiti för fyra år blev högst otippat en av de häftigaste konsertupplevelser jag haft. Fyrtio hyperintensiva minuter, något helt annat än hans mer stringenta album. Men på nya Turning dragon söker han sig mot just den där livesituationen, mot det aggressiva drivet och känslan av närapå förlorad kontroll. Musiken har också blivit både mörkare och tyngre, kanske en påverkan av hans nya hemstad Berlins technoscen. Ett bra album, men utstuderat svårt och mer introvert än det så hyllade Body riddle senast.
(Tidigare publicerad i GP 080130)
(Tidigare publicerad i GP 080130)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar