Sommarrecensioner: Chemical Brothers, Justice, Simian Mobile Disco, Zeep, Differnet, Friday Bridge

Sommaren är i full gång som ni kanske märkt (det hällregnar utanför fönstret), och undertecknad går liksom så mycket annat på kvartsfart eller så. Här är lite grejer jag recenserat i GP den senaste tiden:

Chemical Brothers: We are the night (Virgin/EMI)
Differnet: Collapsing universe (Friendly Noise/Border)
Nina Miranda & Chris Franck: Zeep (Far Out/Colectivo-BAM)
Friday Bridge: Intricacy (But is it art?/Border)

Dessa två är också publicerade i GP, men ligger inte på nätet av någon anledning:

Justice: †
(Ed Banger/Warner)
betyg: 4
Electrorock.
Det utspelas ett par parallella fajter just nu. Om den stora gäller åldermännen Chemical Brothers vs uppstickarna Digitalism så går en något mindre av stapeln här: franska duon Justice debuterar samma dag som brittiska diton Simian Mobile Disco. Justice har haft ett par hits i Phantom och den gulligull-coola D.A.N.C.E., och ligger rätt nära Digitalism i stil med mörka stämningar och taggiga gitarrer jämte härligt distinkta beats. Hårt, tungt och skorrigt, men inte riktigt lika övertygande som Digitalism. Matchen mot Simian vinner de dock klart.
PATRIK LINDGREN


Simian Mobile Disco: Attack decay sustain release
(Wichita/V2)
betyg: 3
Electrorock.
Veckans andra tunga electrorock-debut är en brittisk duo som växte fram ur rockbandet Simian - ironiskt nog efter att en remix av intillnämnda Justice gjort deras We are your friends till en hit. Musikaliskt är SMD något mer lättviktigt och blekare profilmässigt än Justice och drar gärna åt glammig discofunk. Singelspår som It’s the beat, Hustler och Tits & acid är dock svåra att motstå, och det man inte har i trovärdighet och egenhet tar man igen genom att vara charmigt underhållande och lättsmälta.
PATRIK LINDGREN

Audion: Noiser (12" Spectral Sound)

Audions nya tolva Noiser/Fred's Bells måste jag säga var en riktig besvikelse, inte alls i klass med hans senaste alster. Känns nästan som att skivbolaget med flit valde att ge ut i skuggan av Matthew Dears album under eget namn. Nej, se i stället till att kolla Audions närmast föregående release, splittolvan Death is nothing to us som han delar med bland annat svenske Pär Grindvik. Audions låt I gave you away är briljant! Som sagt. Allt finns som download på Emusic och Itunes. Gå gärna dit via mina länkar intill.

Digitalism, Us3, Von Südenfed (albumrecensioner)

Digitalism: Idealism (Virgin/EMI)
Us3: Whats up!? (Us3.com)
Von Südenfed: Tromatic Reflexxions (Domino/Playground)

Tomas Andersson, Booka Shade, Gui Boratto (12"-or)

Okej, högen av bra ny musik har vuxit sig enorm på sistone. Här är några aktuella släpp:

Tolvorna kommer i en strid ström ur Tomas Anderssons händer numera. För inte länge sedan alls kom den rått funkiga Mot matsalen! på BPitch Control, och den följs inom kort upp av den mer metalliskt technoida Upwardly mobile på samma bolag. Skön klang och vi kanske kan börja hoppas på ett album snart?


Allas älsklingar Booka Shade har just droppat en ny tolva på egna bolaget Get Physical. A-sidan är den ganska hårda och snabba Tickle med typiskt studsande rytmer och mängder av sköna ljud och loopar i förunderlig samklang. En Detroitskt retro-ljudande melodi kommer in efterhand och lyfter det hela ytterligare ett snäpp.

Gui Boratto följer upp sitt eget fina album från i våras, Chromophobia på Kompakt, med en remixtolva av två albumspår. På a-sidan är det den mig obekanta Robert Babicz som skärper och knorrar till Mr Decay i en ”Universum Disco Mix”. Grymt svängigt med stora ekon och fin balansgång mellan den melankoliska undertonen och det lyriska drivet i rytmen. Och på b-sidan är det svenska The Field som tar sig an Hera, kvickar upp tempot och lägger till hans egna täta atmosfärer.

Porn Sword Tobacco, Matthew Dear, Benjamin Escoriza

Veckans albumrecensioner:
Matthew Dear: Asa Breed (Ghostly Intl/Playground)
Porn Sword Tobacco: New Exclusive Olympic Heights (City Centre Offices/Dotshop.se)
Benjamin Escoriza: Alevanta! (Riverboat/BAM)

Veckans albumrecensioner

Har varit iväg mycket nu, hinner inte mer än uppdatera recensionslänkarna... Här är veckans GP:

Apparat: Walls (Shitkatapult)
Kocky: Kingdom came (La Vida Locash)
State of Bengal: Skip-ij (Betelnut)
David Walters: Awa (Ya Basta)

Veckans albumrecensioner: Balkan Beat Box, Sally Shapiro, Erasure, Tiësto

Höll på att glömma: här är veckans GP-recensioner:

Balkan Beat Box: Nu-med (Crammed/Border)
Sally Shapiro: Disco romance (Diskokaine/Dotshop.se)
Erasure: Light at the end of the world (Mute/EMI)
Tiësto: Elements of life (Nebula)

Feltänk i skivbranschen

DN rapporterar i dag (se webbartikel) att skivförsäljningen - efter att ha sett något ljusare ut en period – återigen har börjat rasa. Efter en måttlig nedgång i fjol på 5 procent räknat i omsättning har bottnen öppnats under årets fyra första månader: - 15 procent! Vilken bara marginellt hjälps upp av en tydligt stagnerande ökning av den lagliga digitala försäljningen.

Varför säljs det då inte mer musik på nätet? En viktig förklaring är förstås piratnedladdningen. Men det inte den enda, vilket nu branschen åtminstone delvis tycks ha börjat inse. Jag ser två huvudproblem: för det första drm-tekniken, att de (och nu menar jag majorbolagen) försöker kränga på oss låsta ljudfiler av tveksam kvalitet. För det andra priset: det är för dyrt!

Att sätta priset på en digital vara är inte självklart, men alla som läst lite ekonomisk teori vet ju att det finns ett optimalt kryss där kurvorna för pris och efterfrågan möts. Men som en följd av att majorbolagen backat in i det hela med högst motvilliga arslen, så har man istället satt priset i förhållande till priset på cd-skivor (i sin tur över-prissatta i fröhållande till vinylskivor), av rädsla för egenkonkurrens!

Följden är priser på mellan 90-120 kronor för ett knippe digitala filer, vilket alltför få är villiga att betala. Min gissning är att det där optimala krysset, alltså där skivbolagen tjänar mest på sin försäljning, ligger betydligt lägre. Jag kan ju bara se till mig själv: jag handlar det mesta av min musik via drm-fria Emusic.com, där jag tack vare att jag varit kund länge har en schysst abbonemangs-deal och betalar bara några kronor per låt. Säg 25 kronor för ett tiospårigt album. Och jag lovar: jag köper mer musik för mer pengar än jag hade gjort vid ett högre pris. Och viktigast av allt för branschen på sikt: jag köper en massa intressant musik jag ALDRIG hade köpt för 100 kronor albumet på en osexig download-sajt (än mindre 150 kronor för en cd-skiva).

Det sorgliga när nu EMI äntligen fattat att de ska släppa musiken i högre kvalitet och utan drm-skydd, ja, då höjer de priserna ytterligare. Nej, släpp låsningen vid den gamla tidens tankar och se till de oerhörda möjligheterna med digital distribution! Lär av småspelare (nåja) som Emusic och svenska Klicktrack - där finns framtiden. Hallelujah!

Albumrecensioner: Ernesto, The Tough Alliance, Anders Ilar

Dagens skivrecensioner ur GP:

Anders Ilar: Ludwijka Extended Visit (Shitkatapult/Dotshop.se)

The Tough Alliance: A New Chance (Sincerely Yours/Playground)

Ernesto: Find the form (Lights Out/BAM)

Björk: Volta (recensioner)

Hm, de flesta recensenter verkar vara rätt överens kring Björks nya: spännande men spretig och ojämn. Här är länkar till Fredrik Strages text i DN, amerikanska Pitchfork och Dagens Skiva. Min egen recension hittas här.
Aftonbladets Jonna Sima är däremot betydligt mer positiv och ger en stark betygsfyra medan konkurrenterna Expressen gör tvärtom och undrar vad i hela fridens namn hon pysslar med.
Anders Lokko ger i Svd en fyra (av sex) i en som som vanligt lika yvig som träffsäker text: "Det är som att promenera rakt in i en couture-visning kurerad av den brittiska konstmusiktidskriften The Wire." Intressant nog avfärdar han den låt jag sjäv tycker är starkast: duetten med Antony Hegarty. Skivan finns bl a här: