Okej, högen av bra ny musik har vuxit sig enorm på sistone. Här är några aktuella släpp:
Tolvorna kommer i en strid ström ur Tomas Anderssons händer numera. För inte länge sedan alls kom den rått funkiga Mot matsalen! på BPitch Control, och den följs inom kort upp av den mer metalliskt technoida Upwardly mobile på samma bolag. Skön klang och vi kanske kan börja hoppas på ett album snart?
Allas älsklingar Booka Shade har just droppat en ny tolva på egna bolaget Get Physical. A-sidan är den ganska hårda och snabba Tickle med typiskt studsande rytmer och mängder av sköna ljud och loopar i förunderlig samklang. En Detroitskt retro-ljudande melodi kommer in efterhand och lyfter det hela ytterligare ett snäpp.
Gui Boratto följer upp sitt eget fina album från i våras, Chromophobia på Kompakt, med en remixtolva av två albumspår. På a-sidan är det den mig obekanta Robert Babicz som skärper och knorrar till Mr Decay i en ”Universum Disco Mix”. Grymt svängigt med stora ekon och fin balansgång mellan den melankoliska undertonen och det lyriska drivet i rytmen. Och på b-sidan är det svenska The Field som tar sig an Hera, kvickar upp tempot och lägger till hans egna täta atmosfärer.
Tolvorna kommer i en strid ström ur Tomas Anderssons händer numera. För inte länge sedan alls kom den rått funkiga Mot matsalen! på BPitch Control, och den följs inom kort upp av den mer metalliskt technoida Upwardly mobile på samma bolag. Skön klang och vi kanske kan börja hoppas på ett album snart?
Allas älsklingar Booka Shade har just droppat en ny tolva på egna bolaget Get Physical. A-sidan är den ganska hårda och snabba Tickle med typiskt studsande rytmer och mängder av sköna ljud och loopar i förunderlig samklang. En Detroitskt retro-ljudande melodi kommer in efterhand och lyfter det hela ytterligare ett snäpp.
Gui Boratto följer upp sitt eget fina album från i våras, Chromophobia på Kompakt, med en remixtolva av två albumspår. På a-sidan är det den mig obekanta Robert Babicz som skärper och knorrar till Mr Decay i en ”Universum Disco Mix”. Grymt svängigt med stora ekon och fin balansgång mellan den melankoliska undertonen och det lyriska drivet i rytmen. Och på b-sidan är det svenska The Field som tar sig an Hera, kvickar upp tempot och lägger till hans egna täta atmosfärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar