Warp20 - Recreated/Chosen (Warp/Border)Ok, om någon missat det så firar den epokgörande engelska skivetiketten Warp imponerande tjugo år i dagarna, bland annat med två dubbel-cd-samlingar som släpps 28 september. (Det finns förstås även en lyxbox-version med bägge skivorna plus en trio tiotumsvinyler med outgivna pärlor ur arkiven.)
Den ena heter Recreated och utgörs av 21 nyinspelade tolkningar av Warp-låtar gjorda av nya och gamla Warp-akter. Det borde vara jättekul. Men jag vet inte, inte ens att läsa låtlistorna lockar särskilt. Många av låtarna är av det rätt obskyra slaget och det förvånar också att det så ofta känns förutsägbart. Jag menar, att höra Bibio tolka ett spår av själsfränderna i Boards of Canada, eller Tim Exile ett av Jamie Lidell - det uppstår liksom ingen spänning.
Och när nu Seefeel (wow!) skulle återförenas för att göra något nytt tillsammans, varför då välja ett spår av rockiga Maximo Park – som jag aldrig fastnat för? Och, för att fortsätta på samma gnälliga linje, vilken besvikelse att det första spår jag verkligen kastar mig över, Luke Viberts remix av LFO:s ärkeklassiker med samma namn, inte tillför något alls.
Kanske är hela idén feltänkt. Warp har ju aldrig ägnat sig åt att blicka bakåt, alltid framåt. (Förutom senast de firade förstås, då tio år.) Men visst, Mira Calix gör åtminstone en klart suggestiv remake av redan nämnda Boards of Canadas mästerverk In A Beautiful Place Out In The Country. Och det finns säkert fler pärlor som väntar på upptäckt.
Men betydligt mer givande är då, lite otippat, den rena retrospektivvolymen Chosen, där den ena skivan helt sonika är de tio spår som Warp-fans kollektivt valde i en webbomröstning. Och den andra ett mer personligt urval av Steve Beckett, en av labelns grundare.
Här påminns vi om storheten i Aphex Twins förunderligt klara kompositioner, den pastorala känslosamheten hos Boards of Canada, lekfullheten hos Squarepusher, Plaids elegans, Luke Viberts till synes nonchalanta driv, Autechres komplexa mörker, Clarks svindlande knivskärpa.
Det är faktiskt så att jag baxnar. Än en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar