Dagens albumrecensioner ur GP:
Little Dragon: Little Dragon (Peacefrog)
Murcof: Cosmos (Leaf) Mexikanaren Fernando Corona släpper sitt tredje album av djup ambient-electronica, nu mörkare och tyngre än någonsin
Shantel: Disko partizani (Essay-Crammed) Mannen bakom Bucovina Club-konceptet släpper ett eget album av klubbifierad balkanmusik, härligt glammigt
Swell Session: Swell communications (Freerange) Göteborgaren Andreas Saag kommer äntligen med sitt första Swell Session-album, som sannolikt har rätt lite att göra med det album som aldrig släpptes där kring 2003 (minns grymma singeln The music in her eyes!).
Zap Mama: Supermoon (Concord) Marie Daulne har kommit en lång väg sedan allt började
Hardfloor: The life we choose (No Respect) Tyska duon överraskar med ett riktigt piggt album av klassiskt acid house/techno-stuk
Federico Aubele: Panamericana (ESL) bra igen, men inte lika omkullcharmande som debuten
Dot Allison: Exaltation of larks (Cooking Vinyl) nytt bolag, helt nytt sound: den här gången är det Kramer (som proddade Galaxie 500 en gång i tiden) som hjälpt henne till ett skönt, folksy-rootsigt akustiskt sound
Depeche-sångarens solodebut Paper monsters från 2003 var väl ingen hit direkt, men nu ger han sig på det igen: albumet Hourglass släpps 22 oktober (på Mute förstås) och försmakssingeln Kingdom den 8 oktober - men det går att lyssna redan nu på diverse håll: enklast kanske på myspace. En riktigt bra låt, tydligt Depechig och mörkt elektronisk. Men jag väntar med viss spänning på den riktiga ep:n, för de två remixarna är ihopknåpade av inga mindre än Booka Shade och Digitalism!
Jodå, Underworld är på gång igen. Fem år efter den underskattade A hundred days off, som ju var deras första som duo efter att Darren Emerson stuckit, och ett par filmsoundtracks (däribland småtråkiga Breaking & Entering). Albumet kommer i oktober men först denna singel, Crocodile, som går på i gammal god Underworld-stil. Lite väl mycket gammal stil kan tyckas, men vafan, det puttrar på helt okej. På singeln finns också en dubbig house-remix signerad Pete Heller.
Efterföljaren till M83:s mäktiga album Before the dawn heals us från 2005 lär vara på väg inom en inte alltför avlägsen framtid. Men redan i dagarna smygs en mellanskiva ut, den första i en tänkt serie av mer ambientbetonade skivor: Digital Shades. Och det här är verkligen ambient i den klassiska Brian Eno-ska betydelsen, vackert svepande analoga (så låter det i alla fall ofta, titeln till trots) ljudatmosfärer som ofta vecklas ut i mäktiga crescendon. Kolla särskilt in spåret Coloring the void, som drar mer åt hur det lät på albumet senast. Den som velar mellan vinyl och cd/digitalt behöver heller inte välja: med vinylen följer en kod som berättigar till en nedladding av musiken i högkvalitativt mp3-format - bra initiativ!
Idag recenserar jag följande i GP:
Tidigare så electropoppiga Vector Lovers har på det nya, tredje albumet valt en betydligt mer atmosfärisk väg. Vi pratar till stora delar ren ambient faktiskt, och efter att jag kommit över den första besvikelsen (jag gillade verkligen den syntiga robotpopen på de tidigare skivorna) så inser jag att det här är riktgt bra. Tydligen rör det sig om en blandning av nygjorda och gamla, aldrig utgivna spår som Martin Wheeler pulat med i åratal. Skivans enda vokala spår, Crash premonition, är också ett av få spår med mer distinkta rytmer.
En av mina stora nittiotalsfavoriter inom dansmusiken var Dave Angel, främst då hans briljanta album Tales of the unexpected från 1995. Underbart luftig, jazzig, funkig tech-house (fast det tror jag inte att det kallades då). Men efter nästa album, Globetrotting, som kom 1997 (och fick honom droppad från stora Island) har det varit väääldigt tyst. Tydligen har han ägnat sig åt egna skivetiketten Rotation, släppt ifrån sig en bunt mix-skivor och någon tolva här och där. Nu ramlade jag i alla fall över hans senaste, som släpps på en underetikett till Rotation, Niah kallad, där han ska ägna sig åt just tech-house av klassiskt men lite mer soft stuk - vilket är precis vad han levererar här, riktigt bra och av klart igenkännbart gammalt Dave Angel-stuk. Taurus/Gemini heter den, check it out!
