Verve Remixed Christmas

Verve Remixed Christmas (Verve/Universal)
Verves ständigt pågående serie med remixade jazzklassiker är en av de bättre i detta annars rätt uttjatade gebit. Nu släpper de en julspecial där relativt obekanta akter (plus The Orb och Brazilian Girls) fått chansen att electrofiera en rad ärkeklassiker i juljazzgenren: från Louis Armstrongs Zat You, Santa Claus? till Shirley Horns Winter wonderland. Inget att hoppa jämnfota till direkt men klart trevligt och behagligt som ett lite fräschare alternativ till allt det andra som går på repeat under juldagarna.

Grace Jones: Williams blood (remixes)

Grace Jones: Williams blood (Wall of Sound)
Albumet Hurricane som kom häromsistens (läs min recension här) var en stark och på många sätt imponerande återkomst - men den saknade riktiga hits. Närmast kom hon väl med låten Williams blood, och bland de fyra remixar av just den som kommer i det här ep-paketet är det belgiska duon Aeroplane som lyckas bäst att knorra till den lite extra. Inget extreme makeover alls, bara skarpare konturer, ett syntigare driv och så handklapp i stället för vanliga beats.

Audio Bullys: Dope fiend

Jag gillade Audio Bullys skarpt när de kom fram i början av oo-talet. Albumet Ego War var full av härligt skitig punkig house, som en mycket mer råbarkad The Streets eller ett bättre Prodigy. "Hooligan house" brukade deras grej kallas. Sen släppte de en ärkeblek uppföljare 2005, droppades av stora skivbolaget, och sedan dess har det varit rätt tyst. Tydligen är det dock ett album på gång tidigt nästa år och jag ramlade nyligen över singeln Dope fiend, som tyvärr inte övertygar i sig. Rätt stelbent punkrock/house-crossover med sång som mest låter som en The Streets (igen) på fyllan. Men: kolla definitivt in den ena remixen, Malente's 1 Hour Remix kallad, där allting får ett enormt lyft genom dels en ett fantastisk handklapp (jag är sååå svag för såna), dels genom att helt enkelt skala ner, knorra till och speeda upp det hela lite. Härligt!

Deadbeat: Roots and wire

Deadbeat: Roots and wire (Wagon Repair)
Jag skrev om Mikkel Metals senaste album här nyligen, och hade då egentligen tänkt dubblera med den här. För de spelar verkligen i samma liga, dansken och kanadensaren (tror jag, men han bor numera i Berlin som alla andra) Deadbeat aka Scott Monteith som tidigare har släppt skivor på ~scape. Och om jag gillar Mikkels skiva så älskar jag verkligen den här. Roots and wire täcker in ett imponerande brett landskap, från elegant högtryckstechno till det riktigt rootsigt dubbiga med skön melodica och rejält uppbrutna rytmer och långa ekon. Paul St Hilaire gästar för övrigt på toast, precis som på Mikkels platta. Konvolutpoängen går alla till Deadbeat, ett av årets snyggaste.

Robert Wyatt vs Bertrand Burgalat: This summer night

Domino har just återutgett ut stora delar Robert Wyatts eminenta solo-backkatalog, vilket föranlett en smärre revival hemma hos mig - inte minst har jag njutit av den lysande Rock bottom från 1974, en av de skivor jag inte hade hört tidigare. Ifjol kunde samme Wyatt höras i ett lite annorlunda sammanhang, som gästvokalist på Bertrand Burgalats album Chéri B.B.. Tidigare i höstas släpptes den låten (This summer night, en härlig discopopbagatell) på en ep med en lång, magnifikt stiliserad remix av Hot Chip. Som trevligt går att lyssna på i sin helhet exakt här. Och här finns en video med originallåten.

GPM 100

Inte så kryptiskt som det kanske ser ut, utan helt enkelt den hundrade releasen i Get Physical Musics vid det här laget imponerande katalog av minimalistiskt poppig electrohouse. Och då ville man förstås göra något speciellt, vilket blev en rad "battle tracks", det vill säga möten mellan en rad av labels olika akter. Roligast är kanske samarbetet mellan filurerna i Noze och Italoboyz i ett spår kallat Double Trouble. Tyngst är förstås återseendet mellan Booka Shade och M.A.N.D.Y. i Donut, men bäst är faktiskt ett av bonusspåren (digitalutgåvan rymmer nio spår mot vinylens sex), där två favoriter slår sina skallar ihop: Djuma Soundsystem och Raz Ohara i den cosmic-disco-kraut-techiga Zillion lights. Lysande!

Metro Area: Fabric 43

Metro Area: Fabric 43 (Fabric/Border)
Svårt att inte bli överraskad - och svårartat förälskad - när Metro Area, Morgan Geist and Darshan Jesrani, mästare av sval och återhållsam electrohouse, levererar en Fabric-mix med tyngdpunkt på hyperobskyr 80-talsdisco och dito electrofunk. Old schooligt och charmigt så det förslår, bara att höra dem själva förklara hemligheterna bakom bra disco medan öppningsspåret vecklar ut sig är värt skivan. För övrigt tror jag att jag bara hört två spår på den här skivan tidigare: Heaven 17:s Penthouse and pavement och avslutande Freedom of choice med Devo.

Kenny Larkin: Keys, Strings, Tambourines

Kenny Larkin: Keys, Strings, Tambourines (Planet E)
Läste nånstans att Kenny Larkin, en av de främste i den så kallade andravågen av tongivande Detroit-techno-producenter, numera lever i Los Angeles och försörjer sig som stand up-komiker. Om det nu är sant - jo, det verkar faktiskt så - så är det inget som märks på hans nya album, ett av årets allra bästa i sitt slag faktiskt, lika smäktande som detaljskarp och nyansrik techno.