Kylie Minogue: X (Parlophone/EMI)Exakt när Kylie Minogue gick från oskyldig och lättviktig popstar ur Stock, Aitken & Waterman-skolan till seriöst sexig, cool och kreddig popikon är svårt att säga. Men möjligen var det 1995 när Nick Cave lyfte fram henne i den så utsökt morbida duetten Where the wild roses grow.
Eller så var det först med 2001 års fina album Fever och jättehitten Can't get you out of my head, när hon på allvar drog på sig den vågat stajlade electro-disco-donna-kostymen. Eller kanske redan kring 1990 och förhållandet med den beryktade INXS-sångaren Mick Hutchence, som skrev Suicide blonde till henne?
Hursom, här är hon tillbaka efter den tid av konvalescens som följt på den omskrivna bröstcancerdiagnosen och påföljande operation våren 2005.
X är hennes tionde album och inleds med singeln 2 Hearts, en cover av det okända Londonbandet Kish Mauve och en låt som åtminstone jag behövde rätt många lyssningar för att fastna i ordentligt. Mer direkt omfamnande är då andraspåret Like a drug, härligt bubblande syntdisco och säkert en kommande singel. Skön är också In my arms med mer kitchigt, ryckigt electro-sväng, liksom Sensitized med klassisk (och lite lättköpt) sampling ur Serge Gainsbourgs Bonnie & Clyde.
Skivans första riktiga besvikelse kommer överraskande med electropop-stjärnskottet Calvin Harris omtalade bidrag. Heartbeat Rock är oerhört blek och hade inte ens platsat på hans eget album senast.
Albumet är inspelat på tre platser (Stockholm, London, Ibiza) av en rad olika produktionsteam, vilket allteftersom skivan rullas ut känns som ett problem: det spretar en del och ibland undrar man vart Kylie själv tog vägen. De två spår, Speakerphone och Nu-di-ty, som gjorts av svenska producentduon Bloodshy & Avant är visserligen bra och spännande båda två, men samtidigt oerhört anonyma - de kunde ha getts till vem som helst av Madonna, Britney, Robyn, Missy E …
Så på den punkten får Kylie och hennes team faktiskt bakläxa, men X rymmer ändå tillräckligt många starka låtar och fingertoppskänsligt sound för att inte bryta den fina svit av starka, roliga, svängiga album hon kommit med sedan Light years strax efter millennieskiftet.
Eller så var det först med 2001 års fina album Fever och jättehitten Can't get you out of my head, när hon på allvar drog på sig den vågat stajlade electro-disco-donna-kostymen. Eller kanske redan kring 1990 och förhållandet med den beryktade INXS-sångaren Mick Hutchence, som skrev Suicide blonde till henne?
Hursom, här är hon tillbaka efter den tid av konvalescens som följt på den omskrivna bröstcancerdiagnosen och påföljande operation våren 2005.
X är hennes tionde album och inleds med singeln 2 Hearts, en cover av det okända Londonbandet Kish Mauve och en låt som åtminstone jag behövde rätt många lyssningar för att fastna i ordentligt. Mer direkt omfamnande är då andraspåret Like a drug, härligt bubblande syntdisco och säkert en kommande singel. Skön är också In my arms med mer kitchigt, ryckigt electro-sväng, liksom Sensitized med klassisk (och lite lättköpt) sampling ur Serge Gainsbourgs Bonnie & Clyde.
Skivans första riktiga besvikelse kommer överraskande med electropop-stjärnskottet Calvin Harris omtalade bidrag. Heartbeat Rock är oerhört blek och hade inte ens platsat på hans eget album senast.
Albumet är inspelat på tre platser (Stockholm, London, Ibiza) av en rad olika produktionsteam, vilket allteftersom skivan rullas ut känns som ett problem: det spretar en del och ibland undrar man vart Kylie själv tog vägen. De två spår, Speakerphone och Nu-di-ty, som gjorts av svenska producentduon Bloodshy & Avant är visserligen bra och spännande båda två, men samtidigt oerhört anonyma - de kunde ha getts till vem som helst av Madonna, Britney, Robyn, Missy E …
Så på den punkten får Kylie och hennes team faktiskt bakläxa, men X rymmer ändå tillräckligt många starka låtar och fingertoppskänsligt sound för att inte bryta den fina svit av starka, roliga, svängiga album hon kommit med sedan Light years strax efter millennieskiftet.
Jämför recensionerna i DN och Svd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar