Veckans albumrecensioner

Har varit iväg mycket nu, hinner inte mer än uppdatera recensionslänkarna... Här är veckans GP:

Apparat: Walls (Shitkatapult)
Kocky: Kingdom came (La Vida Locash)
State of Bengal: Skip-ij (Betelnut)
David Walters: Awa (Ya Basta)

Veckans albumrecensioner: Balkan Beat Box, Sally Shapiro, Erasure, Tiësto

Höll på att glömma: här är veckans GP-recensioner:

Balkan Beat Box: Nu-med (Crammed/Border)
Sally Shapiro: Disco romance (Diskokaine/Dotshop.se)
Erasure: Light at the end of the world (Mute/EMI)
Tiësto: Elements of life (Nebula)

Feltänk i skivbranschen

DN rapporterar i dag (se webbartikel) att skivförsäljningen - efter att ha sett något ljusare ut en period – återigen har börjat rasa. Efter en måttlig nedgång i fjol på 5 procent räknat i omsättning har bottnen öppnats under årets fyra första månader: - 15 procent! Vilken bara marginellt hjälps upp av en tydligt stagnerande ökning av den lagliga digitala försäljningen.

Varför säljs det då inte mer musik på nätet? En viktig förklaring är förstås piratnedladdningen. Men det inte den enda, vilket nu branschen åtminstone delvis tycks ha börjat inse. Jag ser två huvudproblem: för det första drm-tekniken, att de (och nu menar jag majorbolagen) försöker kränga på oss låsta ljudfiler av tveksam kvalitet. För det andra priset: det är för dyrt!

Att sätta priset på en digital vara är inte självklart, men alla som läst lite ekonomisk teori vet ju att det finns ett optimalt kryss där kurvorna för pris och efterfrågan möts. Men som en följd av att majorbolagen backat in i det hela med högst motvilliga arslen, så har man istället satt priset i förhållande till priset på cd-skivor (i sin tur över-prissatta i fröhållande till vinylskivor), av rädsla för egenkonkurrens!

Följden är priser på mellan 90-120 kronor för ett knippe digitala filer, vilket alltför få är villiga att betala. Min gissning är att det där optimala krysset, alltså där skivbolagen tjänar mest på sin försäljning, ligger betydligt lägre. Jag kan ju bara se till mig själv: jag handlar det mesta av min musik via drm-fria Emusic.com, där jag tack vare att jag varit kund länge har en schysst abbonemangs-deal och betalar bara några kronor per låt. Säg 25 kronor för ett tiospårigt album. Och jag lovar: jag köper mer musik för mer pengar än jag hade gjort vid ett högre pris. Och viktigast av allt för branschen på sikt: jag köper en massa intressant musik jag ALDRIG hade köpt för 100 kronor albumet på en osexig download-sajt (än mindre 150 kronor för en cd-skiva).

Det sorgliga när nu EMI äntligen fattat att de ska släppa musiken i högre kvalitet och utan drm-skydd, ja, då höjer de priserna ytterligare. Nej, släpp låsningen vid den gamla tidens tankar och se till de oerhörda möjligheterna med digital distribution! Lär av småspelare (nåja) som Emusic och svenska Klicktrack - där finns framtiden. Hallelujah!

Albumrecensioner: Ernesto, The Tough Alliance, Anders Ilar

Dagens skivrecensioner ur GP:

Anders Ilar: Ludwijka Extended Visit (Shitkatapult/Dotshop.se)

The Tough Alliance: A New Chance (Sincerely Yours/Playground)

Ernesto: Find the form (Lights Out/BAM)

Björk: Volta (recensioner)

Hm, de flesta recensenter verkar vara rätt överens kring Björks nya: spännande men spretig och ojämn. Här är länkar till Fredrik Strages text i DN, amerikanska Pitchfork och Dagens Skiva. Min egen recension hittas här.
Aftonbladets Jonna Sima är däremot betydligt mer positiv och ger en stark betygsfyra medan konkurrenterna Expressen gör tvärtom och undrar vad i hela fridens namn hon pysslar med.
Anders Lokko ger i Svd en fyra (av sex) i en som som vanligt lika yvig som träffsäker text: "Det är som att promenera rakt in i en couture-visning kurerad av den brittiska konstmusiktidskriften The Wire." Intressant nog avfärdar han den låt jag sjäv tycker är starkast: duetten med Antony Hegarty. Skivan finns bl a här:

Nya album: Björk, Moder Jords Massiva, Armand Van Helden, Angelique Kidjo

Så var det dags igen: dagens skivrecensioner ur GP:

Björk: Volta (One Little Indian/EMI) krångligt och brötigt men stundtals storslaget.
Moder Jords Massiva: Ren ondska (Flora & Fauna) charmig elektronisk pop, lysande ibland, mediokert ibland
Armand Van Helden: Ghettoblaster (Southern Fried/Warner) grymt svängig och roligt när remixkungen blickar bakåt mot äldre house/hiphouse.
Mr Jones Machine: Återvändsgränd (Progress Productions) ohämmat nostalgisk new romantic-pop av högklass.
Angélique Kidjo: Djin djin (Razor & Tie/EMI) afropop med crossoverambitioner, bra men onödigt många gäster som tar för stor plats.

Studio vs Prins Thomas och Todd Terje

Så kom den då till slut, Studios omtalade remixtolva Life's a beach där svenskarna behandlas av Norges allra finest inom spatiös housemusik: Todd Terje och Prins Thomas. Det är ju nästan lite för rätt, så jag förväntar mig nästan att bli besviken. Och lite blir jag nog det också av Prins Thomas version. Han varken lägger till eller drar ifrån särskilt mycket, låter det bara puttra på snyggt och ledigt, med något mjukare utsvävningar än i originalet. Inte alls dåligt, men ... ja. Todd Terje får däremot till det alldeles lysande i sin "Beach House Mix", han drar upp tempot ett par snäpp och ... nej, jag har ingen aning vad han gör men svänger gör det på bästa sätt. Provlyssna och handla här:

Veckans albumrecensioner: Oi Va Voi, Tarwater, Adjagas, Gudrun Gut

Här är de sedvanliga länkarna till dagens skivrecensioner i GP:

Oi Va Voi: Oi Va Voi (V2) Lyckad uppföljare från brittiska ny-klezmer-bandet. Tänk ett Massive Attack från östra Polen.

Tarwater: Spider smiles (Morr Music) En av denna tyska duos allra bästa!

Gudrun Gut: I put a record on (Monika Enterprise) Kvinnan bakom sköna skivbolaget Monika albumetdebuterar.

Adjagas: Adjagas (Ever-!K7) slick electronica möter norsk jojk...