Mikkel Metal: Peaks and troughs

Mikkel Metal: Peaks and troughs (Echocord/Dotshop.se)
Tillnamnet hänger kvar från när danske Mikkel Meldgaard gjorde metalliskt hård drum'n'bass på 90-talet, men numera är hans sound både mjukare, rundare och djupare. Och bra, ruskigt bra. I samma sfär som de senaste årens hajpade brittiska dubstep-akter (2562, Burial etc) men med tydligare fokus på tempo och driv. På detta hans senaste album av mörkt klingande electrodub tar han dessutom hjälp av Paul St Hilaire med skön, toastig sång på några av spåren.

Kool DJ Dust: The disco opera

Kool DJ Dust: The disco opera (Service/Border)
Daniel "Kool DJ Dust" Savio spenderar merparten av sin tid bläddrande igenom skivbackar på Stockholms loppisar. Sen går han hem och lyssnar, envetet sökande efter det perfekta beatet eller åtminstone sköna sekvenser och brottstycken att använda i hans egen musik. Albumet här har nitton spår, men kunde lika gärna styckas upp i hundra eller ett enda. En grym megamix av disco, blaxploitation-soul, coola soundtracks, rå electro, salsa, fet funk och fjösig fusion med dovt vinylknaster som ständigt bakgrundsbrus.

Amadou & Mariam: Welcome to Mali

Amadou & Mariam: Welcome to Mali (Because/Warner)
På scen bärs Amadou & Mariam fram av ett rätt så mainstreamrockigt band. På skiva är instrumenteringen på samma gång mer traditionell och produktionen modernt lekfull, en kontrastrik och rolig extra dimension till deras jordnära och enkla afrorock. Manu Chaos ande svävar kvar över vissa spår, Je te kiffe till exempel, men överlag präglas nya skivan av ett nyfiket sökande efter fräscha uttryck. Det tar sig inte alltid lika vågade former som på singeln Sabali men bidrar, jämte en lång räcka genuint starka låtar, till att Welcome to Mali är en värdig uppföljare till mästerliga Dimanche à Bamako. (Publicerad i GP 081126)

Pallers: Humdrum EP

Pallers: Humdrum (Labrador/Border)
Att marknadsföras som "Sveriges nyaste band" (så nya att de inte en finns med på skivbolagets egen lista över sajnade akter) känns ju inte så där vansinnigt upphetsande, men denna svenska duos debut-ep är en riktig pärla i all sin berusande enkelhet. Humdrum, som singellåten heter, låter lite som en dansmix av gamla Slowdive. Långt tillbakalutad electrohouse med ljuvligt drömskt sound. Den nästan tio minuter långa egna remixen (Pallers Delight Version) wobblar in på Studio-territorium med långa ekon och elegant betonad bas. Remix nummer två, Ultracity Epic Remix, hottar upp det lite med skarpare syntljud och tajtare driv. Slow down quickly, ep:ns andra spår känns däremot rätt överflödigt. Ep:n släpps 3 december på vinyl och digitalt, tills dess kan man lyssna på originalversionen här på Labradors sajt.

David Holmes: The holy pictures

David Holmes: The holy pictures (Mercury/Universal)
"När fan blir gammal viger han sig åt krautrock". Så lyder ju en gammal sanning i brittisk populärmusik. Och nu är det dags för gentleman Holmes (senast bekant med soundtracken till Ocean's Eleven-serien) att blotta rötterna i tysk kosmisk ambientrock med tydliga drag även av Brian Eno och efterföljare som Primal Scream och Stereolab. Lite oväntat trots allt – men bra – från denne nordirländske klubbmusik-, soundtrack- och vintagefunk-aficionado. Som dessutom sjunger själv för första gången.

Dub Colossus: A town called Addis

Dub Colossus: A town called Addis (Real World/Playground)
Producenten och dubreggaefanatikern Nick Page (aka Dub Colossus men också Count Dubulah i Transglobal Underground och Temple of Sound) är en institution i den sfär där världsmusik möter dub och elektronik. Här har han handplockat en grupp musiker och sångare från Addis Abeba för ett rejält djupdyk i etiopisk musik som sedan skruvats till några varv i studion. Mötet mellan det dubbigt rytmiska och det raspigt souligt etiopiska är klockrent och resulterar i en av årets roligaste skivor.

Mr Oizo: Lambs anger

Mr Oizo: Lambs anger (Ed Banger-Because/Border)
Japp, han är tillbaka, fransosen bakom den gula tygdockan Flat Eric. Nya albumet Lambs anger är hans bästa hittills, vilket innebär att
det faktiskt finns LÅTAR snarare än enbart coolt skruvade ljud.
Läs min recension här på Sonics sajt!

D. Lissvik: 7 trx + intermission

D. Lissvik: 7 trx + intermission (Information/Border)
Utan större hallabaloo gör ena halvan av Studio, Dan Lissvik, ett sidosteg i form av ett soloalbum – och som för att ytterligare betona det opretentiösa i tilltaget är skivans nio (jo!) instrumentala spår alla obetitlade. Tonen är välbekant, vi pratar smäktande ambientfunk halvvägs mellan The Hacienda och Ibiza. Men det är mer avskalat och utsvävande och ibland smyger sig lite svenska orgelfolktoner à la Bo Hansson in och blandar sig med de luftiga gitarrslingorna och fjäderlätta rytmerna. Albumets tour de force är tveklöst det nästan elva minuter långa spår nummer tre, även den låt på skivan som mest liknar Studio-soundet.

Sten: The essence

Sten: The essence (Dial/Dotshop.se)
Peter Kersten är nog mest bekant under aliaset Lawrence, som vilken han släppt skivor på finetiketter som Ghostly International och Kompakt. Men dessutom är han delägare av labeln Dial och driver en skivbutik i Hamburg - och så ger han alltså ut musik under namnet Sten. Det rör sig om djup, minimalistisk techno och house, och om titeln går att tolka som att det är samling av något slag så är det inte så: det syftar snarare på att det här handlar om musikens essens, det som är kvar när allt oväsentligt är avskalat. Soundet är utstuderat torrt och stumt men ändå med en varm klang och ett fint flöde. Jag fastnar särskilt för de mer drivna spåren, som The gate och titelspåret The essence.

Norma: Book of Norma

Norma: Book of Norma (Novoton/BAM)
Svenska trion Norma följer upp den uppmärksammade debut-ep:n 1 med ett starkt debutalbum, fullt av sköna krautvibbar och snygga, underfundiga arrangemang. Lite som en svensk motsvarighet till norska 120 Days. Läs min recension på Sonics sajt! Det går att provlyssna på albumet här.