Håkan Lidbo: Dunka dunka (Shitkatapult/Dotshop.se) Lidbo goes horrorcore på stundtals mycket starkt album, men kanske inte alltid på blodigt allvar (se bilden).
Efter de stora framgångarna med ljuvliga albumet Tripper smygföljer danska Efterklang nu upp med ett snyggt minialbum med studioinspelningar av stycken de skrev under och för turnén häromåret. Fem spår av samma ypperliga klass som albumet, till och med snäppet starkare känns det som, tro't eller ej. Mer genuint musikalisk, säkert stärkt av deras framarbetade samspel. Men skynda skynda, upplagan lär vara strikt begränsad - inte bara den (vita) vinylversion som släpps först på måndag. Köp den fysiskt på Dotshop.se, eller digitalt här: 
Man börjar känna igen deras sound nu, de inte alls genetiskt besläktade ristvillingarna som tävlar med musikaliskt närstående The Field om att vara bästa svenska Kompakt-akt. Nya kommande (7 maj) tolvan Can I say bygger på samma utstuderat mjuka och melodiska strukturer som gjort tidigare låtar som For Dan och For Penny And Alexis till favoriter. Det bästa jag hört av dem hittills, och som gjord för snygga remixar i framtiden. Finns snart i en nätbutik nära dig.
Yepp, han är tillbaka, käre Matthew Dear. Nya albumet kommer i juni på Ghostly International och om en månad släpps försmakssingeln Deserter – ett ganska udda och känslosamt vokalspår i makligt tempo och med viss smak av Dntel, dov, mörk och brusig. Förutom ett icke-albumspår av mer traditionellt Matthew Dear-slag rymmer skivan (10"-vinyl eller digitalt) en mysig Four Tet-remix av Deserter, full av glimrande klockspel och faktiskt snäppet bättre än originalet. Som för övrigt känns rätt mycket som en typiskt försiktig förstasingel, gissningsvis är det bättre driv på nästa ... www.ghostly.com är för övrigt en matig sajt värd att kolla upp!
Och på tal om tyska etiketten Italic (se tidigare inlägg om Antonelli och Popnoname) så är deras nästa släpp – ute 23 april – också en höjdare: Berlinbaserade trion Einmusik som kallar sig själva för "en techno boygroup". Titelspåret Half moon tiger är tio minuter av svävande blippig electro över ett stadigt beat, alldeles charmant. Pion drar mer åt lågmäld dub-house, medan avslutande Saw & Backings drar upp tempot rejält för lite luftigt driven electropop. Utstuderat enkel men oemotståndlig musik. Paul Snowden är mannen bakom gruppens formgivning, om någon undrar över skivkonvolutet intill. Tills vidare finns deras tidigare grejer bland annat här: 
För några år sedan var det Elton John som fick en kredd-revival mycket tack vare Ashley Beedles fantastiska remix av bortglömda klassikern Are you ready for love. Nu är det kanske Lionel Richies tur (och då tänker jag inte på lika aktuella The Field som samplar Hello i låten A paw in my face), i vilket fall är hans kommande singel All around the world remixad av självast Bob Sinclar, som gör den till ett riktigt klubb-anthem.
Skulle just ta tag i min egen recension av The Fields fina album
