Live-electronica-tips i Göteborg

Okej, kanske ingen totalguide à la DN:s till Sthlm, men åtminstone ett par helhjärtade tips om ett par live-events i det närmaste:

# Klubb Effektverket på Pustervik har som devis "Vi förvaltar din elektroniska tradition" - vilket i deras översättning betyder noll procent dj:s och hundra procent liveakter. Nu på onsdag 3 maj är det en fin line-up med Folie (Mitek m m), Anders Ilar (aktuell med album på Shitkatapult), Hird, Acid Pope och Isak Eldh (ni vet, bland annat från 8tunnel2).

# Nästa vecka (8 maj) på mysklubben Stunden på Café Publik blir det särskilt intressant när
The Idealist a.k.a. den alltid lika hyvens och entreprenörsglada Joachim Nordwall samsas vid elektroniklådorna med arrangören Christoffer "Hird" Berg. Kan verkligen bli något!

Guide till techno-stockholm (artikel i DN)

Kolla in dagens artikel i DN om Stockholms technoscen. Skribenten Märta Myrstener lyfter fram att det råder technoboom, vilket det ju gör, men tycks glömma att det inte är första gången (jämför med för två tre år sen). Nog var väl febern kring allt elektroniskt betydligt värre de där gyllene åren 1994-98 (cirka)? Nåja, en matig artikel är det i alla fall med listor på klubbar, kommande dj-besök (Matthew Dear, Ricardo Villalobos), affärer och sajter. Jag borde kanske göra samma sak om Gbg? Men då måste jag plugga på, går ut alldeles för lite numera...

Nytt på grekiska Ntrop

Grekland är väl inte alltings centrum vad gäller framkantig elektronisk musik, men jag ramlade i alla fall över en ny tolva från det Aten-baserade skivbolaget Ntrop. Akten heter Joalz och musiken kallas av dem själva för "post-electronica". Tolvan heter Very upstairs from you och är skön instrumental electro (post-? kanske är det live-känslan de syfta på) som lyckas vara soft ambient och knorrigt skarp på samma gång. Bra, men inget sensationellt. B-sidan Falling together rymmer kvinnlig sång men låter mest som en demo av något new wave-band. För den nyfikne på den grekiska scenen finns ett bra samlingsalbum från samma skivbolag: Electronic Athens/Wunderbar, som kan lyssnas på här och sedan köpas här:

Minimalistisk techno och dylikt av klass.

Albumrecensioner: Alan Vega, Le Bombe, Peret

Här är länkar till veckans recensioner i GP:

Alan Vega: Station (Blast First/EMI) Svåra skiva av gamle Suicide-mannen, direkt frånstötande vid en första lyssning. Men efterhand dras jag in i hans ilskna, agressiva electropunk.

Le Bombe: Min så kallade soul (Lebombe.com/Dotshop.se) Kitschig DIY-pop från Malmö.

Peret: Que levante el dedo (K Industria/Colectivo-BAM) Grym comeback av den katalanska rumbans okrönte konung. Tänk flamenco möter kubansk son i zigensk skrud.

Mokira: Hateless (album)

Andreas Tilliander tränger långt in i sitt allra mörkaste vibrerande inre på nya Mokira-albumet Hateless (Ideal/Dotshop.se) som väl närmast kan kategoriseras som ambient noise. De sex spåren har alla titlar på temat hat, gärna av det avmätt humoristiska slaget som You can't hide your hate forever och den självtravesterande Hate me like I do. Avslutande (och oförsonligt mäktiga) True hate will find you in the end hintar förstås till Daniel Johnstons True love will find you in the end, och jag mer än gissar att Tilliander liksom jag är djupt förälskad i Spectrums (aka Sonic Boom) alldeles fantastiska version av densamma - kanske den mannens (alltså Jason Pierces/Spiritualizeds ex-partner i Spacemen 3) absoluta karriärpeak.

Veckans albumrecensioner: Jimi Tenor, Håkan Lidbo, Ibrahim Ferrer

Håkan Lidbo: Dunka dunka (Shitkatapult/Dotshop.se) Lidbo goes horrorcore på stundtals mycket starkt album, men kanske inte alltid på blodigt allvar (se bilden).

Jimi Tenor & Kabu Kabu: Joystone (Sähkö/Dotshop.se) En gammal finsk favorit slår sig samman med en västafrikansk trio för lite afrobeatdoftande jazzfunk.

Ibrahim Ferrer: Mi sueño (World Circuit/Playground) Buena Vista-farbrorns sista album i postum utgivning.

The Field på Pitchfork (igen)

Hm, inflytelserika nätsajten Pitchfork tycks verkligen ha gått igång på svenska The Fields färska album på Kompakt – läs deras intervju med Alex Willner här. Bland annat får vi veta att
han jobbar på Systembolaget...

Efterklang: Under giant trees (Leaf/Dotshop.se)

Efter de stora framgångarna med ljuvliga albumet Tripper smygföljer danska Efterklang nu upp med ett snyggt minialbum med studioinspelningar av stycken de skrev under och för turnén häromåret. Fem spår av samma ypperliga klass som albumet, till och med snäppet starkare känns det som, tro't eller ej. Mer genuint musikalisk, säkert stärkt av deras framarbetade samspel. Men skynda skynda, upplagan lär vara strikt begränsad - inte bara den (vita) vinylversion som släpps först på måndag. Köp den fysiskt på Dotshop.se, eller digitalt här:

Efter sommaren väntar för övrigt ett helt nytt album.

Albumrecensioner: Motor, The Field, Slagsmålsklubben, Akli D

Här är länkar till onsdagens skivrecensioner i GP:

The Field: From here we go sublime (Kompakt) Härlig albumdebut av svensken Alex Willner i gränslandet mellan ambient, dubbig disco och minimalistisk techno.
Motor: Unhuman (Mute/EMI) Tung, metallisk techno av denna grymma tyska duo; drag av Nitzer Ebbb, Luke Slater och Daft Punks hårdare sida.
Kosheen: Damage (Moksha) Och vad pysslar dom med nuförtiden då? Ingen aning. Goth-electro av värsta sorten.
Slagsmålsklubben: Boss for leader (Djur and mir/EMI) Skönt blippig syntpop med glimten i ögat. Spelar live 11-13 april, kolla datum här.
Akli D: Ma yela (Because/Border) ny algerisk stjärna proddas och stöttas av Manu Chao på sitt nya sköna album.

The Rice Twins: Can I say (tolva, Kompakt)

Man börjar känna igen deras sound nu, de inte alls genetiskt besläktade ristvillingarna som tävlar med musikaliskt närstående The Field om att vara bästa svenska Kompakt-akt. Nya kommande (7 maj) tolvan Can I say bygger på samma utstuderat mjuka och melodiska strukturer som gjort tidigare låtar som For Dan och For Penny And Alexis till favoriter. Det bästa jag hört av dem hittills, och som gjord för snygga remixar i framtiden. Finns snart i en nätbutik nära dig.

Ny singel med Matthew Dear

Yepp, han är tillbaka, käre Matthew Dear. Nya albumet kommer i juni på Ghostly International och om en månad släpps försmakssingeln Deserter – ett ganska udda och känslosamt vokalspår i makligt tempo och med viss smak av Dntel, dov, mörk och brusig. Förutom ett icke-albumspår av mer traditionellt Matthew Dear-slag rymmer skivan (10"-vinyl eller digitalt) en mysig Four Tet-remix av Deserter, full av glimrande klockspel och faktiskt snäppet bättre än originalet. Som för övrigt känns rätt mycket som en typiskt försiktig förstasingel, gissningsvis är det bättre driv på nästa ... www.ghostly.com är för övrigt en matig sajt värd att kolla upp!

Einmusik: Half moon tiger (EP, Italic)

Och på tal om tyska etiketten Italic (se tidigare inlägg om Antonelli och Popnoname) så är deras nästa släpp – ute 23 april – också en höjdare: Berlinbaserade trion Einmusik som kallar sig själva för "en techno boygroup". Titelspåret Half moon tiger är tio minuter av svävande blippig electro över ett stadigt beat, alldeles charmant. Pion drar mer åt lågmäld dub-house, medan avslutande Saw & Backings drar upp tempot rejält för lite luftigt driven electropop. Utstuderat enkel men oemotståndlig musik. Paul Snowden är mannen bakom gruppens formgivning, om någon undrar över skivkonvolutet intill. Tills vidare finns deras tidigare grejer bland annat här:

Bob Sinclar + Lionel Richie = sant!

För några år sedan var det Elton John som fick en kredd-revival mycket tack vare Ashley Beedles fantastiska remix av bortglömda klassikern Are you ready for love. Nu är det kanske Lionel Richies tur (och då tänker jag inte på lika aktuella The Field som samplar Hello i låten A paw in my face), i vilket fall är hans kommande singel All around the world remixad av självast Bob Sinclar, som gör den till ett riktigt klubb-anthem.