Client, Jean Michel Jarre (albumrecensioner)

I dag recenserar jag dessa skivor i GP:

Client: Heartland (Subspace/Border) helt okej tredje platta från den brittiska danspop-combon
Jean Michel Jarre: Téo & Téa (Aero/Warner) Den gamle hjälten försöker desperat låta ung och samtida, men sorgligt nog är han som mest spännande när han tillåter sig att vara retro: hör bara sköna Vintage...

Svenska The Field hyllas på Pitchfork

Skulle just ta tag i min egen recension av The Fields fina album
när jag ser att det höjs rejält till skyarna av inflytelserika nätsajten Pitchfork. Kul! Men jag väntar nog med att läsa själv... Du hittar deras recension här!

Ed Banger Records Vol 2 (album Because/Border)

Ett av de mest omtalade skivbolagen just nu är franska Ed Banger Records (”head banger” alltså, fast på ”franska”). Det drivs av Daft Punks manager, Pedro ”Busy P” Winter, och musiken låter ungefär som man kan tänka sig: hård och brötig men klart svängig electro av grövsta charmkaliber. De mest kända akterna är väl Mr Oizo och Justice, men även namn som Uffie och Sebastian och DJ Mehdi börjar spridas i allt vidare kretsar. Några av höjdpunkter på den här, andra samlingsskivan från bolaget är Justices Phantom och så Disco dynamite av Mr Flash. Lyssna och kolla upp kan man på www.myspace.com/edbangerrecords.

Antonelli: The Name Of This Track Is Bobby Konders EP (Italic)

Har haft ett svagt öra för Antonelli (ibland med efternamnet Electr) sedan jag hörde hans übergrymma album Me, the disco machine från 1999, en hopsamling av hans första tolvor för Italic. Hans första riktiga album, Click, var också en höjdare. Stefan Schwander lär karln heta på riktigt och håller förstås till i Köln, som alla andra. Här är hans senaste alster, en ep med förvirrande namn men musik klar som en fjällbäck på våren, där titelspåret lunkar fram i tio skönt såsiga minuter. B-sidan Slow money music påminner mer om de gamla skivorna, avigt funkig electro-disco med snudd på kitschiga teman. Kvalitet rakt igenom. Du hittar hans grejer bland annat här:

Fujiya & Miyagi, Bebel Gilberto, Cirkus (recenserade album)

Här är länkarna till dagens recensioner i Göteborgs-Posten:

Fujiya & Miyagi - underbar neo-kraut från Brightons allra finest
Bebel Gilberto - najs men svalt från bossapopens prinsessa
Cirkus - Neneh Cherry är tillbaka i indie-band-svängen, där hon en gång startade (minns Rip Rig & Panic och The Slits), och tillbaka i Bristol-soundet
och så Ale Möller, vars nya platta utvecklar hans nyskapande världsmusik ännu ett steg.

James Brown vs Readymade (albumspår)

Den store soulfunkmannen från landet i väster vilar i frid hoppas vi men hans fantastiska musik utsätts alltjämt för nya utmaningar. Österrikiska Couch (distr. Border) har just släppt skivan Dynamite X med knappa dussinet specialgjorda remixar av folk som Cornelius och dZihan & Kamien. Det stora utropstecknet är dock den helt fantastiska remixen av Sex machine av Readymade - vilket jag åtminstone gissar är samma sak som franska Readymade FC, aka Jean-Philippe Verdin som släppt en del snygg techno på F Communications och Peacefrog. Hursom, remixen är
sagolikt bra, han får hela låten att liksom studsa fram på fjäderlätt jazziga rytmer och det bara pirrar i ryggraden. Lyssna här:

The Field (album, live)

Om en dryg vecka släpps svenska The Fields (aka Axel Willner) debutalbum From here we go sublime på Kompakt, och ja, det är stundtals direkt sublim ambient-tech-house eller vad man nu ska kalla det. Som öppningsspåret Over the ice med ett stumt rakt beat, skruvade vokaler och härligt syntetiska stråkar och körer. Eller A paw in my face som faktiskt lär bygga på Lionel Richies gamla smörhit Hello. Tempot är rätt högt med Kompakt-mått mätt, och det ska bli spännande att se vad de gör av det hela live när de kommer till Elektriska Svanen i Göteborg 5 april. Lyssna på deras myspace-sida!

Dagens albumrecensioner: LCD Soundsystem, !!!, Antibalas, Alex Gopher

Här är länkar till mina recensioner i dagens Göteborgs-Posten:

LCD Soundsystem: Sound of silver (DFA/EMI) godkänd uppföljare till debuten och de första tolvorna.
!!!: Myth takes (Warp/Border) punkfunk från utpräglat liveband, lysande ibland, tomgång ibland.
Antibalas: Security (Anti/BAM) New York's finest afrobeat-band söker hjälp av mästerproducenten John McEntire (från bl a Tortoise) för att utveckla soundet, men hittar inget flyt.
Alex Gopher: s/t (Go 4 Music/V2) en av hjärnorna bakom den franska housescenen återvänder till popmusiken, med bland andra Air-killarna som backup. Ett par grymma låtar, men det håller inte albumet igenom.

Popnoname: London, Paris, New York (12" Italic)

Jens Uwe Beyer aka Popnoname hade den äran att inleda senaste volymen av Kompakts serie Pop Ambient (2007) med fina Hafen. Men här är tempot både högre och tydligare. I ganska precis fyra minuter håller sig visserligen öppnings- och huvudspåret No doubt inom ett ganska vagt ambient pop-landskap, men sedan hackas allt upp och technon kommer knackande med bestämda handslag och ersätter sången med distinkta beats. Lätt, luftig och snygg musik som är oerhört lätt att tycka om. Lär vara på väg upp på Itunes, än så länge finns bara hans förra ep Romance här:

Tracey Thorn, Air, 4Hero (album)

I dag recenserar jag dessa skivor i Göteborgs-Posten:

• Tracey Thorn: Out of the woods (EMI) En på detaljnivå mycket snygg solo-återkomst av Everything But The Girl-sångerskan. Merparten producerat av favoriten Ewan Pearson som förutom bra egna grejer jobbat med t ex Goldfrapp tidigare.
  
• Air: Pocket Symphony (EMI) Airs bästa sedan debuten - men utan hits.
• 4Hero: Play with the changes (Raw Canvas/Border) Irriterande ojämnt, extas varvas med tristess och värre.

Live-klubb med Christoffer Berg

För den som råkar befinna sig i Göteborg: Christoffer "Hird" Berg har dragit igång ett nytt spännande klubbkoncept kallat Stunden: elektroniskt improviserade ambientkonserter med Christoffer Berg och olika inbjudna gäster. Närmast ikväll gästar Joel Alter aka Jor-El och framöver kommer t ex Lisa Nordström (Midaircondo), Robert Leiner och The Idealist. Tisdagar kring kl 20 på Publik, Andra Långgatan.

För den som undrar: krumeluren intill är Stundens egen symbol.

Justus Köhncke vs Prins Thomas! (12" Kompakt)

Jodå, det är sant. Kompakts affischnamn Justus Köhncke har fått sitt klassiska spår Elan omtolkat av norske discokungen (!) Prins Thomas. Tydligen på den senares ivriga initiativ. Och inte hur som helst heller, ingen simpel remix här inte, utan i en "diskomiks" med stråkensemble (skönt svajig sådan). Släpps om en dryg vecka av Kompakt på en tolva där Thomas också "diskomiksar" Köhnckes senaste låt Advance, och Köhncke själv bidrar med ett bonusspår.
Värmer rätt gott efter en knäpptyst långhelg med kräksjukan.